Maria tingsund
|
Jag föddes i en konstnärsfamilj i Budapest
(Ungern), och fick självklart privatundervisning under
uppväxten. Jag höll i pennan redan vid 2 års
ålder. Jag har börjat med oljemåleri eftersom
det fanns till hands i min fars ateljé. (Min
första riktiga tavla) Jag slipade mitt första
glas vid 14 års ålder då jag gick på
en estetisk linje på gymnasiet med keramik och glasslipning
som tillvalsämnen. Jag skapade egna klädkreationer
som 14-åring och sydde upp plagg även för andra
och självklart utbildade mig inom textil efter gymnasiet.
Vad jag än åtog mig för kreativ syssla, lyckades
jag bra och fick mycket beröm, men jag har inte fastnat
vid någon konstart förrän jag blev äldre. |
|
Jag kom till Sverige 1988. Jag gick då en tvåårig
gymnasieutbildning i Alvesta med träinriktning (ett
av mina träarbeten) och hoppades få jobb i
möbelindustrin men lågkonjunkturen satte sina spår.
Jag fick försörjning genom ströjobb inom städ.
1997-99 fick jag chansen att gå på en till utbildning
i Orrefors Glasskola. Jag fick där omfattande kunskaper
inom flera yrken så som glasgravör, glasslipare,
blästrare, i fusingteknik, Tiffany teknik, pärltillverkning
mm. Eftersom jag har slipat glas som ung, kom känslan
tillbaka och jag fastnade för glas för gott. Jag
arbetar idag med dessa tekniker som kräver konstnärlig
känsla, men också maskinlära, lång utbildningstid,
samt en stor investering för maskiner och verktyg. Min
första gravyrmaskin köpte jag för stipendiepengar
jag fick under utbildningen och jag startade egen rörelse
efter påtryckningar från hela lärarkåren
som trodde på mig. Jag har arbetat med glas och endast
med glas sedan dess, bortsett från några akvareller.
Att teckna fram nya motiv till mina handgravyrer och komponera
mönster till slipning är en självklarhet. Min
egen design kännetecknas av en delvis frostad yta med
skimrande slipningar på glasklara objekt, eftersom jag
älskar klarglas, men på förfrågan har
jag även gjort färgat konstglas i samarbete med
glashyttor.
Mina favoriter är djurgravyrerna, då jag vet att
dessa lockar fram glädjetårar av den som får
en sådan present. Och vad är mer tillfredsställande
än att göra andra glada?
|