Maria Tingsund

Maria tingsund
Jag föddes i en konstnärsfamilj i Budapest (Ungern), och fick självklart privatundervisning under uppväxten. Jag höll i pennan redan vid 2 års ålder. Jag har börjat med oljemåleri eftersom det fanns till hands i min fars ateljé. (Min första riktiga tavla) Jag slipade mitt första glas vid 14 års ålder då jag gick på en estetisk linje på gymnasiet med keramik och glasslipning som tillvalsämnen. Jag skapade egna klädkreationer som 14-åring och sydde upp plagg även för andra och självklart utbildade mig inom textil efter gymnasiet. Vad jag än åtog mig för kreativ syssla, lyckades jag bra och fick mycket beröm, men jag har inte fastnat vid någon konstart förrän jag blev äldre.

Jag kom till Sverige 1988. Jag gick då en tvåårig gymnasieutbildning i Alvesta med träinriktning (ett av mina träarbeten) och hoppades få jobb i möbelindustrin men lågkonjunkturen satte sina spår. Jag fick försörjning genom ströjobb inom städ.

1997-99 fick jag chansen att gå på en till utbildning i Orrefors Glasskola. Jag fick där omfattande kunskaper inom flera yrken så som glasgravör, glasslipare, blästrare, i fusingteknik, Tiffany teknik, pärltillverkning mm. Eftersom jag har slipat glas som ung, kom känslan tillbaka och jag fastnade för glas för gott. Jag arbetar idag med dessa tekniker som kräver konstnärlig känsla, men också maskinlära, lång utbildningstid, samt en stor investering för maskiner och verktyg. Min första gravyrmaskin köpte jag för stipendiepengar jag fick under utbildningen och jag startade egen rörelse efter påtryckningar från hela lärarkåren som trodde på mig. Jag har arbetat med glas och endast med glas sedan dess, bortsett från några akvareller.

Att teckna fram nya motiv till mina handgravyrer och komponera mönster till slipning är en självklarhet. Min egen design kännetecknas av en delvis frostad yta med skimrande slipningar på glasklara objekt, eftersom jag älskar klarglas, men på förfrågan har jag även gjort färgat konstglas i samarbete med glashyttor.

Mina favoriter är djurgravyrerna, då jag vet att dessa lockar fram glädjetårar av den som får en sådan present. Och vad är mer tillfredsställande än att göra andra glada?





upp